Racerapport från Ångaloppet

Postad av monique den 9 aug, 2015 i Nyheter | Inga kommentarer »

20150809_063258

Jag började morgonen med chiapudding (gjord på havremjölk, jag tycker att det blir godast) med blåbär, en klick sojayoghurt och paleomusli, hembakad glutenfri fralla, rödbetsjuice samt hetvatten med ingefära, citron och cayennepeppar. Det kände som en bra uppladdning och den funkade bra för magen!

20150809_094134

För både min tävlingskompis Charlotte och mig var det första gången som vi körde Ångaloppet, som består av 20 km terränglöpning, 2 km simning, samt 12 öar och kobbar som ska passeras i Sörmlands vackra skärgård. Det var precis så kul och trevligt som alla har sagt! Vädret kunde inte ha varit bättre, solen strålade från en nästan molnfri himmel!

 

En halvtimme innan start övertalade jag Charlotte att köra utan våtdräkt, efter att ha diskuterat saken i den evigt långa toakön (fler spända tävlingsnerver 😉 ). Och jag tror att det  var klokt att vi både körde i korta tights och sport-bh för det blev varmt, riktigt varmt, på den första 7 km långa löpningen även utan våtdräkt. Vid första vätskestationen serverades det bara vatten vilket var lite av en besvikelse, för jag hade hoppats på sportdryck, det hade jag behövt i värmen. Jag hade hört att den första delen nästan bara består av grusväg, där man ska ”våga trycka på”. Men det visade sig vara mycket trail också och jag skuttade fram på lätta ben. En känsla som jag behöll loppet igenom. Vi längtade verkligen efter att kasta oss i vattnet och blev glada när sjön Ångern dök upp mellan träden. Charlotte hade lite problem och hittade inte riktigt flytet i simningen och de första simtagen för mig kändes också motiga, jag tyckte att jag blev andfådd och fick inte riktigt till det. Men sedan släppte det. Förmodligen simmade jag långsammare för det kändes bra under resten av tävlingen. Den första simningen med sina 250 m var den längsta så det här är verkligen en bra ”nybörjartävling” för den som vill börja med swimrun. När vi kom upp ur vattnet sprang vi över en liten ö och efter bara 140 m var det dags för dagens näst längsta simning på 203 m.

Efter 1,5 timmar och fyra simsträckor kom vi tillbaka till Ånga Gård, där det  var varvning och dags att ge oss ut på havsvarvet. Vi hade varit lite oroliga innan för att det skulle bli kallt i vattnet, det  var därför som Charlotte hade tänkt köra i sin nya swimrundräkt från Orca, men simningarna var så korta att det inte kändes särskilt kallt. Visserligen var löpsträckorna också korta så det var lite svårt att få upp värmen medan vi sprang, men det gick ändå förvånansvärt bra. På havsvarvet var det 19 simsträckor varav den näst sista var den längsta på 173 m. Ju längre ut i skärgården vi kom desto vackrare blev det!  Härliga flata klippor som verkligen bjöd in till lata dagar i solen med picknick. Men vi drog bara i oss gels och sprang vidare.

När vi kom upp på Leholmen och närmade oss den sista vätskestationen var jag lite kall och sprang och tänkte att till nästa år ska jag nog tipsa arrangörerna om att servera buljong på den här stationen (om det praktiskt är genomförbart). Jag längtade verkligen efter salt, varm buljong (något som jag aldrig dricker förutom på tävlingar). Och så kom vi fram till energidepå och där har de buljong! Jag blev helt lycklig! Förutom vid den första vätskestationen där det bara serverades vatten var depåerna välfyllda. Det serverades dextrosol, vatten samt sportdryck och gels från Skip (deras hallon gels var faktiskt riktigt goda, vilket man verkligen inte kan säga om alla gels). Innan starten hade Charlotte och jag stoppat ned några nödgels i våra sportbehåar. När jag simmar med våtdräkt funkar det utmärkt att göra så… men utan våtdräkten fanns det inget som höll dem riktigt på plats under simningen, så vi tappade dem en efter en. Jag brukar simma utomhus med öronproppar för att inte riskera att bli yrslig, men i dag bestämde jag mig för att strunta i dem. Det var så många i- och urgångar att det kändes enklast att antingen ha dem i hela tiden eller strunta i dem, och jag valde det senare. För säkerhets skull tog jag dock med mig ett par öronproppar i en liten plastburk, utifall jag skulle bli yr på havsvarvet om det var kallt i vattnet där. Jag kilade in burken innanför linningen på min tights och där satt den bra tills jag plötsligt på simningen mellan Trutskär och Solklippan kände hur den gled ur mina byxor. Jag vände mig om och får se de orangea propparna guppa i vattnet några meter i från mig. Snålheten vann över tävlingsinstinkten och jag simmade tillbaka och plockade upp dem. Sedan fick jag ta i ordentligt för att hinna ikapp Charlotte :-).

Efter den sista och 23 simningen var det drygt tre km löpning kvar till målet. Vi försökte springa på, både för att få upp värmen och för att komma i mål någon gång, men det var väldigt lerigt på sina ställen så det gick så där med att spurta i mål. På slutet kände jag att jag hade krafter kvar så jag högg tag i Charlottes hand och mer eller mindre släpade henne i mål. Vi kom i mål på 3:48. Inte så snabbt kanske men vi hade haft kul hela tiden och verkligen njutit av en underbar dag och en fantastisk bana! Och nu har vi en tid att slå till nästa år!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *