Äntligen är lillebror här!

Postad av monique den 30 okt, 2011 i Nyheter | 1 kommentar »

20111030-102233.jpg

Tidigt i lördags morse, den 29:e, vaknade jag av att det gjorde ont i magen.Var det äntligen dags eller bara ännu en löjlig förvärk? När värken klingade av efter en halv minut men återkom efter cirka sex minuter började jag tänka att ”Nu jäklar i min lilla låda är det nog allvar”. När sedan vattnet gick under tredje värken klockan 04:50 förstod jag att vår långa väntan snart var över! Det enda som störde mig var att värkarna, som visserligen var regelbundna,var så korta – gjorde de verkligen någon nytta eller gjorde de bara ont? Jag avvaktade i sängen ytterligare en timme och försökte vila och ta det lugnt men kvart i sex väckte jag maken för nu tyckte jag att det var dags att stiga upp och göra oss i ordning för avfärd.

Efter att ha duschat ringde jag BB Stockholm och koordinatorn Titti sa glatt att vi var välkomna in! Toppen! Jag var lite orolig att vi inte skulle få plats eftersom BB Stockholm har varit tvungna att ta bort sin platsgaranti. Men just den här dagen hade de gott om plats – underbart! De övriga syskonen är alla födda på just BB Stockholm och varför bryta en trevlig tradition om det inte är nödvändigt!

Efter en rejäl frukost, där jag var tvungen att ställa mig upp varje gång jag fick en värk, åkte vi in till Danderyd. Nu kom värkarna allt tätare men var fortfarande lika korta. Jag bad direkt om sterila kvaddlar – det är mina kompisar och jag fattar inte varför så många dissar den här sortens bedövning. Visst, de gör jätteont att få men för mig som får så ont i ryggen funkar de jättebra! När jag sedan fått på mig sjukhusrocken och blir undersökt visade det sig att jag var redan öppen 8 cm! Härligt! De här korta men väldigt intensiva värkarna gör visst sitt jobb ändå!

Står upp ett tag men provar sedan att sitta bredbent över en pilatesboll lutad mot sängen, det funkar riktigt bra. Halv tio är jag helt öppen och jag frågar barnmorskan Anna när hon tror att det är dags att börja krysta och hon säger att det säkert inte kommer att dröja mer än en halvtimme, snart i mål alltså! Jag får en omgång kvaddlar till, den här gången i magen eftersom det gör så jäkla ont rent ut sagt. Jag får även tens-plattor på ryggslutet. Därefter är det dags att flytta över till förlossningspallen. Nu börjar det trycka på och när jag slappnar av och bara följer med kommer krystimpulsen och på andra krystvärken kom huvudet ut då var det bara att ta i lite till och plopp så halkade vår lilla bebis ut! Eller bara och bara, visst fasen gjorde det ont men när jag fick upp den lille underbare varelsen på bröstet så var all smärta värt det!!!

Helt insmetad i fosterfett men fullkomligt bedårande! En liten kille på 3570 kg och som är 52 cm långt! Lika efterlängtad som älskad från första stund!!!


 

Resa och skriva

Postad av monique den 28 okt, 2011 i MonQey Media, Nyheter, resor | Inga kommentarer »

Som jag skrev i går tänkte jag komma med lite fler matnyttiga tips i dag från Per J Andersson på resetidningen Vagabond, www.vagabond.se.

Resereportage är ofta sprängfyllda av klyschor och det är verkligen väldigt lätt att exempelvis beskriva stranden på mitt foto som paradisisk, För den här kenyanska stranden är verkligen paradisisk med sin potatismjöls fina kritvita sand och alldeles ljumna vågor – men uttrycket är alldeles för slitet så det är bättre att försöka hitta något nytt och eget sätt att beskriva den med. Samma sak är det med stående utryck så som ”regnet står som spön i backen” – försök att hitta på en egen liknelse i stället! Per listade några extremt slitna klyschor som reseskribenter bör undvika, speciellt om de vill bli publicerade i Vagabond ;-).

  • Att något är som en pärla, pärlband av hus, en oslipad diamant och så vidare
  • Det stora pplet
  • Hänförande utsikt – beskriv utsikten i stället så att läsaren förstår att den är fantastisk
  • Pulserande nattliv
  • Smultronställe
  • Omedelbar förälskelse
  • XX är väl värd att besöka/se – ja, självklart annars hade du inte skrivit om det!

Så över till själva arbetsprocessen.Pers tips är att alltid försöka att boka in några intervjuer redan hemifrån men att också planera in tid för att strosa runt och iakta på besöksmålet. Det är viktigt att ta in och ta med de miljöer som turisterna, som ska läsa reportaget, möter. Per menade också att det är bra att resa ensam eller åtminstone ge sig ut på egen hand lite då och då. Som ensam resenär är man ofta mer uppmärksam för skeenden runt omkring en och man är också ofta mer mottaglig för kontakt. Ha alltid med en anteckningbok och skriv ned mer än du behöver. Att ha ett överskott av iaktagelser med sig hem är guld värt, för att använda en klyscha ;-), när reportaget ska skrivas! Anteckna inte bara vad folk säger utan hur de ser ut, hur miljön ser ut, hur det luktar, smakar och känns. Skriv då och då under dagen och avsluta alltid dagen med att skriva ned det du upplevt.

Komposition

Per berättade att han tänker sig att han har flera olika legobitar som han komponerar ihop i olika scener. Först en sinnesfylls ingress följt av en ansats som gärna innehåller en iaktagelse från platsen för reportaget. Alltså något direkt från händelsernas centrum inte en inledning som börjar med att planet landade. Den kronologiska ordningen behöver man inte bry sig om för det kommer förmodligen att ge en alldeles för långt och tråkigt reportage. Tänk hellre tematiskt och innehållsmässigt. Bygg sedan på ansatsen med olika scener och här menar Per att man ska tänka som en filmregissör. När en scen är slut klipp till en ny utan övergång. Slutligen är det dags för avtoning och här sjunker ofta tempot. Avslutnigen får gärna återknytas till ansatsen.

Per avslutade sin föreläsning med att berätta att han föredrar att journalister ringer upp och berättar om sina reportageidéer. Om han inte tackar nej direkt så mejla in idén samanfattad på cirka fem rader. Nämn också om du samarbetar med en fotograf för Vagabod är väldigt noga med bilderna och är du inte själv extremt duktig så vill de hellre av proffbilder än bilder tagna av journalister. Det viktigt att vara väldigt konkret och ha en bestämd vinkel. Att ringa och säga att man ska till Paris och ”vill ni ha något därifrån” kommer inte att lyckas så tillvida att resemålet är väldigt udda. Det är lättare att sälja in ett knäck om man beskriver det som ligger vid sidan av det stora resemålet som många besöker. Det är lätt att tro att det bara går att sälja in resor till ”Långt bortistan” men Per menar att tidningen måste bära sig och att det går typ 10 Thailands artiklar (eftersom det är så många läsare som åker just dit) på en artikel om Kongo.

Så nu är det bara att planera in resan och pitcha en riktigt bra idé! Själv planerar jag inte att åka så mycket längre än till Danderyds sjukhus och BB Stockholm under den närmaste tiden!


 

Hur skriver man ett reportage?

Postad av monique den 27 okt, 2011 i Nyheter | Inga kommentarer »

Mälardalens Frilansklubb, som jag är medlem i, bjöd i går in till en halvdags föreläsning med Per J Andersson grundare till Vagabond, resetidningen där han fortfarande efter 25 år är verksam. Det blev en väldigt intressant förmiddag och jag tänkte dela med mig av lite tips och tankar därifrån.

Först av allt vad är ett reportage?

Per lyfte fram några kriterier;

  1. Journalisten måste ut i verkligheten. Det går inte att skriva bra reportage från skrivbordet med hjälp av telefonintervjuer.
  2. Reportaget är personligt och subjektivt. I motsats till nyhetsartiklar där journalisten själv och dennes tankar är bannlysta går det bra att skriva ”jag” i reportage. Per ansåg att ”jag” är bättre än ”vi” eftersom det senare gärna blir lite luddigt, läsaren frågar sig ”vilka är vi?” OM journalisten reser tillsammans med någon bör denne fylla en funktion för att omnämnas i texten annars är det bättre att skriva jag (även om det exemplvis finns en fotograf med). Man kan tänka sig att exempelvis något dråpligt händer fotografen och att man vill väva in det i berättelsen. ”Du” går också bra att använda sig av men helst bara i inlednigen inte genomgående i hela artikeln, ”tänk dig att du vandrar osv…” I reportaget är det tillåtet med egna reflextioner och därför ska man inte utelämna sig själv.
  3. Skribenten bör använda alla sina sinnen.
  4. Journalisten ska skapa närvaro. I både ingressen och ingången till brödtexten kan det vara effektivt med en platsbeskrivning så att läsaren direkt förflyttas till den plats som reportaget handlar om. Här kan man ta upp lukter, smaker, färger och så vidare. Lyfta fram det stora i det lilla och ta upp betydelsebärande detaljer.
  5. Människor, ett reportage utan människor blir sällan bra.
  6. Bygg berättelsen av olika scener hellre än att göra en allmänt sammanfattande text.
  7. Dialog. Levandegör replikskiften och här kan journalisten mycket väl ta med sina egna svar eller frågor. Ett reportage kan givetvis också innehålla dialoger som skribenten bara lyssnat till men inte deltagit i. I ett reportage är det helt ok att låta personerna uttala sig så som de gör på riktigt utan att lägga något tillrätta.
  8. Stil? Per berättade att han själv oftast skriver i historisk presens med tillbakablickar i imperfekt.

Så långt reportage i största allmänhet, Per lyfte också fram några saker som är speifika för just resereportaget:

  • Resereportaget ska innehålla rörelse. Skribenten rör på sig genom olika scenväxlingar.
  • ”Jag” är ännu mer accepterat än i andra former av reportage.
  • Det går att blanda genre. Ett resereportage kan exempelvis innehålla en politisk del eller faktabitar. Det bästa är att intervjua någon som får uttala sig om det politiska läget i landet eller berätta om de bästa barerna i hemstaden eller vad det nu kan vara.
  • Fakta är nödvändigt i ett resereportage så gör en grundlig research innan och under resans gång och inlämma fakta i texten. En faktaruta med gatuadresser, hotell, öppetider med mera får gärna kompletera texten som kan bli för svårläst om all fakta bakas in i den.

Det här var några av de punkter som Per J Andersson tog upp. Jag återkommer i morgon (om inte innevånaren i min mage plötsligt bestämmer sig för att byta den trånga ettan mot ett stort hus fyllt av väntande syskon innan dess förstås 😉 – i så fall kan det ta några dagar…) med fler tips från föreläsningen.


 

Slutspurten

Postad av monique den 21 okt, 2011 i Familj, Nyheter | Inga kommentarer »

Så var det bara slutspurten kvar… eller bara och bara. Nu börjar jag bli trött på magen och längtar efter att förlossningen ska sätta i gång så att vi får träffa den lille krabaten som bott där inne så länge. Enligt det senaste ultraljudet så är det dags för nedsläpp först den 30/10 men som vanligt tror jag att det kommer att ske tidigare – ja vilken minut som helst faktiskt. Men när jag väntade vårt fjärde barn trodde jag att hon säkert skulle komma i typ vecka 37-38 men så behagade hon inte komma förrän i vecka 41. Vilket är symptomatiskt för familjens lilla prinsessa som redan vid två års ålder lindar alla familjemedlemmar kring sina fingar och gör som hon vill ;-). Innan hon kom till världen försökte jag smått desperat att ta till alla husmorsknep jag hade hört om för att få i gång förlossningen, ja utom att städa och tvätta fönster förstås, någon måtta på får det ändå vara. Jag provade allt från löpträning (tills i v. 38 i alla fall), powerwalka, färdknäppar och till och med ricinolja. Det senare gav mig bara vansinnig magknip och diarée så det gör jag inte om! Men om det finns någon läsare som har något bra tips – som verkligen funkar – så provar jag gärna något nytt för som sagt nu tycker jag att det är dags!